Skolstart för föräldrar

Det är snart dags för skolstart igen. Lärare över hela Sverige håller som bäst på att förbereda sig själva och skolan för att ta emot gamla och nya elever. Jag ser samtalen om detta på Twitter och i bloggar. Det känns naturligt att dessa samtal handlar om lärarna själva och det som är deras centrala fokus, nämligen eleverna och undervisningen. Så klart.

Jag är förälder. För mig är det också skolstart om någon vecka. Jag förbereder mig på mitt håll för höstterminen och vad det för med sig för mitt barn och hela familjen. Det är inte bara nya gympaskor som jag går och tänker på. Så gör också en väldigt massa föräldrar med mig just nu.

Det jag önskar av alla skolor i Sverige är att också förbereda mötet med elevernas föräldrar. Inte bara de föräldrar som för första gången kommer in i skolans värld, utan också de som är återkommare. Välkomna inte bara elever – välkomna familjer.  Sätt en ton och skapa ett klimat som går att bygga vidare på under året, och som kommer att underlätta all fortsatt kommunikation. Det kommer att vara värt det.

För många föräldrar är skolan en stäng värld där man inte känner sig vare sig hemma eller välkommen. Varje skola har alla möjligheter att förändra det. Att ha elevperspektiv innebär också att ha ett föräldraperspektiv. Trygga föräldrar ger trygga barn.

Möte med Rektorn

Jag hade ett möte med vår rektor häromdagen. Det var i egenskap av samordnare för föräldrarådet jag var där och syftet var att synka våra tankar och planera för skolstarten för att få alla nya och gamla elever och föräldrar att känna sig välkomna och taggade inför ett nytt läsår.

Själv var jag minst sagt taggad. Jag hade funderat och förberett mig mycket, ja större delen av sommaren för att vara ärlig. Kanske inte bara inför skolstarten, men för hela det kommande året och arbetet tillsammans med föräldrar och övriga skolan. Jag hade tänkt på hur man skapar en bra samverkan, hur man kan inspirera föräldrar till engagemang, hur vi kan skapa goda relationer och mycket annat. Jag hade läst böcker, sökt på internet, läst läroplanen, twittrat med lärare, börjat blogga, tänkt, funderat och funderat en gång till. Det kanske kan låta lite överdrivet, men dels är det bäst att göra saker ordentligt om de ändå ska göras, och dels är det så fantastiskt roligt detta med samverkan och att tillsammans föra utvecklingen framåt ett par snäpp till mot målet.

Vi satt alltså där på mötet och pratade om kommande händelser i början av terminen: skolstarten, första föräldramötet och så den stora välkomstfesten. Vid alla dessa tillfällen skulle föräldrarådet få chans och tillfälle att presentera sig och i olika former kunna träffa de nya och gamla föräldrarna. Vi pratade om en massa andra saker också och det hela var ett mycket bra möte och jag var ännu mer taggad efteråt.

Dagen efter skrev jag ett mail till rektorn där jag kort punktade ned det vi bestämt och bad henne bekräfta att vi var överens. Bland annat skrev jag att föräldrarådet får ett par minuter på dagen för skolstarten för att säga hej från oss och skapa nyfikenhet för vad vi gör. Jag tror att jag hade sinnebilden av något slags engagerat brandtal som skulle få föräldrar att strömma till oss, hur det nu skulle gå till på två minuter. Strax fick jag ett svar på mitt mail där det stod: – Ja, men glöm inte barnperspektivet. Det står 40 nervösa sexåringar och lyssnar.

Herre Gud, barnen. Jag hade glömt barnen. Visserligen är det ju för barnens bästa som vi arbetar i grund och botten, men ska sanningen fram så hade jag inte ägnat dem en tanke när jag planerade inför skolstarten. Jag som faktiskt känt mig ganska duktig kände mig nu istället rätt så dum. Gått i den enkla fällan att missa målet och fokusera på formerna.

Nu har jag bytt strategi och planerar att helt enkelt strunta i föräldrarna just den här första dagen. Istället ska jag berätta för barnen vad föräldrarådet är, och att vi finns för att vi vill hjälpa till så att deras skola ska bli så bra den bara kan. Jag ska också bevara detta i minnet och förstärka varför vi faktiskt gör det vi gör. Påminna mig själv och andra föräldrar om syfte och mål på varje möte vi har. Innehåll får styra formen och inte tvärtom.

Jag välkomnar läsåret 2012/2013 och tackar de högre makterna (eller är det svenska staten?) för att vi har goda pedagoger och ledare i skolan. Lärare och rektorer som har just det där nödvändiga och viktiga barnperspektivet.