Uppfostran vs Fostran

förekommen anledning blev jag intresserad av att titta mer på skolans fostransuppdrag i förhållande till föräldrarnas. En del menar att skolan inte ska uppfostra eleverna eftersom det åligger föräldrarna. Andra säger att skolan ska fostra elever och föräldrar ska uppfostra sina barn, och att det ligger en väsentlig skillnad i dessa begrepp.

En titt i diverse ordböcker och på nätet ger att det inte finns någon skillnad i dessa begrepp. De används och beskrivs på samma sätt och står som synonymer till varandra. Både barn och hundar kan både uppfostras och fostras, och detta kan göras med olika metoder, t ex autoritärt eller eftergivet. Målet har varierat med tiden och samhällets människosyn.

Begreppet FOSTRA har gått från att innebära avla eller föda, och senare föda, amma eller mata, till att nu enbart handla om utveckling av tanke, känsla och vilja. (SAOB)

Både skola och föräldrar har ett fostransuppdrag som finns reglerat i lag och läroplan. Begreppet fostran används både i läroplanen och i föräldrabalken. Begreppet uppfostran används överhuvudtaget inte i dessa sammanhang.

Vad säger då föräldrabalken om föräldrars uppdrag att fostra sina barn?

Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran.

I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan skall vårdnadshavaren vidare svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas.

Innebörden av en ”god fostran” definieras inte i lagen men omtalas dock på likartade sätt på andra ställen. Hos  bl a BRIS hittar man följande:

God vård och fostran innebär att barnet får känna att det behövs och att det får pröva sin förmåga och utveckla sina egna inneboende resurser för att efter hand frigöra sig från sitt beroende av föräldrarna. I en god fostran ligger också att barnet får lära sig att sätta gränser för sitt handlande och ta ansvar.

Jämför det med vad som står i skollagen:

Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

Eller i läroplanen från 2011:

…individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.

Skolan ska präglas av omsorg om individen, omtanke och generositet. Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner, språk, kunskaper – från en generation till nästa.

Skolans och föräldrars fostransuppdrag skiljer sig inte i innehåll och målsättning. De vill samma sak för barnen/eleverna. Det som skiljer dem åt är i vilket sammanhang de har sin utgångspunkt. Att fostra i ett litet sammanhang i hemmet är en sak och att fostra i en skolmiljö är en helt annan sak. Hur ett barn/en elev reagerar och samspelar i dessa olika miljöer kan vara mycket olika.

FostranVåra uppdrag är desamma men hur vi utför dem skiljer sig åt. En annan sak som skiljer dem åt är i vilken utsträckning ansvaret föreligger. Skolan har ansvar för hur elever agerar och samspelar inom ramen för skolans verksamhet – vilket i vissa sammanhang kan sträcka sig utanför skoltid och skolans område, men som ändå är begränsat. Vårdnadshavares ansvar däremot har ingen begränsning, vare sig i tid eller rum. Detta gör att vårdnadshavare inte kan klara sitt uppdrag utan att samarbeta med skolan då man av förklarliga skäl inte alltid är på plats. Och skolan i sin tur kan i sin tur heller inte klara sitt uppdrag utan att samarbeta, av flera skäl: det står i lagen att den ska samverka med och stötta vårdnadshavare i sin fostran, skolans ansvar sträcker sig utanför skoltiden och ibland in i elevens hemmiljö, och inte minst – som nära vuxen betraktat – är vårdnadshavare i de flesta fall de viktigaste och mest inflytelserika hos eleven. Nå eleven gör man delvis genom att nå vårdnadshavaren.

Så – av någon anledning hamnar jag alltid vid samma slutsats på den här bloggen. Samarbeta mer. Prata mer. Skapa relationer mellan vuxna i skolan.

Bara det.

I ett annat blogginlägg skulle vi kunna diskutera det där med fostransbegreppet på en annan nivå. En annan gång.

Mitt kompensatoriska uppdrag

För ett tag sedan, i en diskussion på Facebook som handlade om läxor, skrev jag ungefär så här: Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag och det har jag också. Ibland tänker jag högt och just detta hade jag tidigare inte tänkt. Nu har det legat och grott ett tag och jag tycker att det är ett synsätt jag fortfarande kan stå för.

Skolans kompensatoriska uppdrag står jag till 100% bakom. Det ska inte spela någon roll vilken bakgrund eller förutsättningar elverna har – skolan ska backa upp så att de ska kunna utvecklas och nå målen som skolan satt upp.

Mitt kompensatoriska uppdrag ser ungefär likadant ut. Det ska inte spela någon roll vilken skola eller vilka lärare mina barn har – jag behöver backa upp dem med extra resurser för att de ska kunna utvecklas till det bästa. Skillnaden är att jag själv sätter upp ”målen” genom att försöka förstå vad som är bäst för mina barn i ett större perspektiv, utifrån vilka de är som personer och vad jag ser att de mår bra av.

PianoVad jag väljer att kompensera med skiftar från tid till annan. T ex märker jag att mina barn då och då har större behov av att vara nära och ha lugnt omkring sig och då försöker jag vara hemma mer eller ordna så att någon annan nära vuxen kan vara det. Just nu fick jag meddelande om att min sons skola har svårt att få till det med gymnastiken på ett bra och kontinuerligt sätt och tills det är löst försöker jag få till det så att han rör sig mer på fritiden. Jag tror också att mina barn mår bättre och utvecklas mer under hela livet om de till större del kan få uppleva och uttrycka sig med musik och konst. Jag har sällan sett att förskolan och skolan prioriterar detta, och då försöker jag föra in det mer på deras fritid.

Visst skulle jag önska att skolan inkluderade allt det jag anser är viktigt i sin verksamhet, precis som att skolan önskar att alla elever hade den mest gynnsamma utgångspunkten med sig in i skolarbetet. Nu är det inte så och det är lång väg dit eftersom det rör hela vår samhällsstruktur. Tills dess får vi helt enkelt kompensera varandra så gott vi kan.

Vi har olika förmågor när det handlar om att ge barn och unga förutsättningar för växande. Jag tror att vi måste stötta varandra i våra kompensatoriska uppdrag, och det är väl i den känslan mina stådpunkter om läxor växt fram. Om skolans arbete sväller utanför ramen av skoltiden försvåras mitt kompensatoriska uppdrag rejält. Det blir varken tid för gemensamt varande eller alternativa aktiviteter. Jag vill inte att mina barn ska ha läxor i traditionell mening. Om skolan ger mina barn uppgifter/uppdrag att utföra hemma på deras fritid, så vill jag att de ska stödja mitt uppdrag. Det betyder att de måste vara individuellt utformade i dialog med mig och mitt barn. På samma sätt vill jag stödja skolans uppdrag så gott jag kan. Om hur vi bäst kan stödja varandras uppdrag vill jag gärna mötas och tala om!

Hej alla föräldrar! Läs Läroplanen!

När jag för ett tag sedan satt och läste Läroplanen för grundskolan 2011, skickade jag iväg ett kort meddelande på Twitter som löd: ”Läser nya Läroplanen för grundskolan. Väldigt intressant! Det skulle alla föräldrar göra. Det står saker om oss där också : )”. Aldrig tidigare i mitt korta Twitterliv har jag blivit så mycket retweetad som då! Jag tolkar det som att det finns en hunger därute bland skolfolket att vi föräldrar sätter oss in i deras verklighet, att vi vet vad som ligger till grund för deras uppdrag i skolan och att vi förstår att vi själva är involverade i planerna. Och det är ju inte så konstigt eller hur? Jag undrar varför inte någon har tipsat mig om det förut? Jag borde kanske ha tänkt på det själv, men om jag nu inte gjorde det skulle jag varit tacksam för ett glatt och positivt uppmuntrande.

Här kommer några av mina favoriter ur Läroplanen för grundskolan 2011, taget ur delen om skolans värdegrund och uppdrag:

Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.

Skolan ska i samarbete med hemmen främja elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

Skolan ska präglas av omsorg om individen, omtanke och generositet.

Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former – såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – som förutsätter och samspelar med varandra.

Personlig trygghet och självkänsla grundläggs i hemmet, men även skolan har en viktig roll. Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växandets glädje och få erfara den tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter.

En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem.

Skolan ska sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära.

Tänk om föräldrar och lärare kunde mötas i läroplanen och hitta gemensam inspiration i dessa grundläggande värderingar och målsättningar. De är ju fantastiska! Jag är övertygad om att alla former av goda samarbeten har sin grund i tydliga och gemensamma visioner, uttryckta på ett sätt som inspirerar och sätter fantasin i rörelse. Svårigheterna dyker alltid upp när det handlar om att omsätta ord i konkreta handlingar, men att hålla visionen levande gör det lättare.

Läs Läroplanen 2011! Den finns att ladda ned på Skolverkets hemsida. Och berätta vad du tycker!