Skapa goda relationer mellan föräldrar och pedagoger

Jag fick en förfrågan i måndags förmiddag som jag trots minimal förberedelse inte kunde annat än tacka ja till. Jag ombads komma och tala vid SAMBAs rikskonferens Barnen och samhället, som anordnades i Stockholm under två dagar.

Det var Barnverket, en av fyra arrangörer av konferensen, som frågade mig om jag i all hast ville hoppa in istället för deras ordinarie talare, Hadar Nordin från fritidspedagogik.se, som fått förhinder. Hadar skulle ha talat om hur barnen påverkas av stora barngrupper, något som jag inte har kunskap att prata om.

Temat på konferensen var Barns och ungas behov av vuxenstöd och förmiddagens tema var Stöd till barn genom föräldrastöd (se program här). Utifrån detta tema kunde jag tala om något av det som jag tycker är mest intressant, nämligen hur vi föräldrar indirekt kan stödja våra barn genom att skapa goda relationer med deras pedagoger och andra vuxna i skolan.

Skolan har enligt styrdokument skyldighet att initiera samarbete och skapa utrymme för dialog med föräldrar. När det handlar om att skapa en stabil och förtroendefull relation mellan människor är det ändå ett delat ansvar. En relation är till sin natur ömsesidig och båda parter måste bidra med energi och vilja. Både förälder och pedagog kan ta initiativ till och driva detta relationsbygge framåt.

Anledningarna till att skapa goda relationer mellan föräldrar och pedagoger är flera. En omedelbar och angelägen anledning är den direktpåverkan som relationen har på barnet – barnet som är beroende av både föräldrar och pedagoger och att ha en trygg omgivning att lära och utvecklas i. Att stå emellan två viktiga vuxna som sinsemellan har en dålig relation skapar slitningar och osäkerhet. Det kan handla om att hamna i en kamp mellan värderingar eller att den ena parten förmedlar negativa åsikter om den andre. Hur ska man som barn kunna bortse från detta och istället ägna sig åt egen utveckling? Goda relationer är viktigt för att ge barnet det lugn och stöd som behövs för att växa.

Goda relationer mellan föräldrar och pedagoger – och för den del även skolledare – har också betydelse för det kreativa klimatet på skolan i stort. Kreativitetens största fiende är rädsla för att misslyckas. Har vi ett klimat på en skola som präglas av dåliga relationer, och som en naturlig följd av det intolerans och misstänksamhet, kan inte det kreativa sökandet efter nya och bättre vägar få fritt utlopp. Jag har skrivit om detta i ett tidigare inlägg och i första delen av radioserien Tio tankar om barn talar Pamela von Sabljar om detta på ett mycket inspirerande sätt. Goda relationer är alltså också viktiga för att skolan ska kunna utvecklas och bli bättre på att möta våra barns behov av utbildning och utveckling.

Vi föräldrar har alltså goda skäl att anstränga oss för att bygga goda relationer till våra barns pedagoger och skolledare. Det betyder inte att vi ska säga ja och amen till allt som händer och sker på deras skolor, eller att vi ska sluta ifrågasätta och ställa krav. Det betyder att vi först och främst ska mötas som människor och att vi alltid ska ta ansvar för hur vi kommunicerar.

Skapa ögonkontakt och säg hej. Ett leende skapar lätt fler.

Var nyfiken. Fråga: Vem är du? Vad tänker du? Varför?

Var öppen. Säg: Det här är jag. Jag tänker såhär. Såhär ser mitt liv ut.

Ge positiv respons på det du ser och uppskattar.

Var autentisk. Säg: Det här är jag rädd för. Det här oroar mig. Det här önskar jag mig.

Ta alltid ansvar för din del av relationen. Vad utstrålar jag? Hur säger jag det jag vill förmedla?

Både som pedagoger och föräldrar har vi ansvar som är kopplat till barnen. För att skapa goda relationer oss emellan behöver vi då och då se förbi ansvar, roller och professioner och se varandra som de människor vi i grunden är. Gunnar Ekelöf säger detta på ett enkelt och bra sätt i sin dikt ”Jag tror på den ensamma människan”:

Hur nå gemenskap? … Gå den undre och inre vägen: Det som är botten i dig är botten också i andra.

Annonser