Vad undrar en förälder?

Föräldrarådet fick nyligen ett utkast från skolan som inom kort ska resultera i en informationsfolder till alla – men specifikt de nya – föräldrarna, med information om allt man kan tänkas undra över som förälder till ett skolbarn. Vi som redan har barn som går på skolan ombads kommentera och komma med ytterligare förslag på information vi skulle vilja finns med, eller om något behöver förtydligas. I utkastet fanns information om allt möjligt, från rutiner för ledighetsansökan till vad skolmåltiderna generellt innehåller, från elevhälsoteamet till modersmålsundervisning, från kommunikationsplattformen till vad skollagen säger om föräldrar. Kanonbra. Ett win-win där alla föräldrar på ett enkelt sätt får praktisk information, och enskilda lärare slipper besvara frågor ca tusen gånger – frågor som alla vill ha svar på.

Vad undrade jag över när min son började skolan? Självklart undrade jag över allt detta. Tider, rutiner, regler, mina rättigheter och skyldigheter. Fast inte förrän om ett tag. I början var det helt andra saker som jag undrade över. Saker som var av annan karaktär. Jag undrade om rektorn var en bra och inspirerande ledare. Om skolans ledning hade en värdegrund som jag sympatiserade med. Hur väl lärarna skulle komma att trivas i skolan. Om de hade en bra lön och rimliga arbetsvillkor och skulle vilja stanna länge. Om rektorn var en god lyssnare och duktig på att hantera konflikter. Jag undrade om mitt barns lärare skulle vara en trygg och säker person. En person som skulle vara öppen för och välkomna mina tankar och frågor om undervisning och förhållningssätt. Jag undrade över föräldrarna. Om de skulle vilja skapa relationer med andra föräldrar och samverka kring elevernas lärande och varande. Jag undrade om alla vuxna med relation till skolan på olika sätt skulle se och behandla eleverna och varandra med respekt och stor omtanke.

Jag tänkte att om detta finns i grund och botten så löser sig allt annat. Inte så att praktisk information är oviktig – tvärtom. Den bidrar till fart och riktning. Men den är liksom som lite svårfångade vågor på ytan. Föränderliga och flyktiga. Anpassar sig efter väder och vind och efter människors tillfällighet. Men om allt det där under ytan är djupt och stabilt, då kan de hålla på bäst de vill och jag kan med ro och tillförsikt se på och invänta besked. Om fundamentet sitter i botten kan väldigt lite gå fel. Då kan det storma på rätt bra runt omkring utan att skapa oro.

Hur kan man skapa en sådan grund? Och hur förmedlar man den till en undrande förälder?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s